Delad pott hade smakat...

HK Malmö-HIF Karlskrona 32-28. Blekingen i mig satt och hoppades på samma sak som Malmöbon i mig. Oavgjort. Och det var inte långt bort. Ännu fem minuter från slutet stod det lika, först då kom rycket som besannade tesen att man aldrig får vara riktigt nöjd. Blandade känslor har jag också inför det faktum att en f d Hästöspelare blev Hästös främste baneman. Tänker alltså på Malmös oemotståndlige mittsexa Mirsad Pecikoza. Tio mål ikväll, fem i varje halvlek. På klubben han en gång inledde sin svenska handbollskarriär i. Inte snällt, men möjligen professionellt. Pecikoza fick buketten som hemmalagets bäste, ytterst välförtjänt. Men om jag fått bestämma hade även Daniel Komayesh förärats en blomma. Förvärvet från Önnered gjorde en alldeles utmärkt match, t o m tränare Sivertsson blev nog imponerad. Lite i alla fall. I Hästölaget bländades jag framförallt av Skånepågen Johannes Sandgren. En smart och fin spelare, med ett skott som biter även i elitserien. Underhållande match i det stora hela, Hästö som nykomling faktiskt bättre än "befarat". Publiksiffran missade jag att snappa upp, noterade dock för blotta ögat att den var ovanligt hög. Trots att det var gratis.