Statsministerkandidaten Åkesson

SM-veckan fortsätter. Den i Almedalen alltså. Ett slags mångkamp för partiledare med tävlingsgrenar som ordbajseri, pajkastning, invandringsnyp, självförhärligande samt allmänt röstfiske. Fram till igår ledde KD:s Ebba Usch-Thor men då kom Jimmie Åkesson, den oslagbare. SD:s frontfigur talade från huvudscenen i drygt 50 minuter, nytt rekord i utdragenhet. Standard i sammanhanget brukar ligga kring en halvtimma. Åkessons extrakvart gick åt till ett avsnitt om "barnpolitik", SD:s senaste fynd från populisthyllan. Svenskfödda barn då, får man förmoda. Ansträngt lät det hursomhelst, trovärdigheten landade på noll. SD:s paradfråga är och förblir invandringen, det var också där han inhöstade det ljudligaste bifallet från partivännerna i publiken. Men oemotsagd är han alltså rätt vass, Åkesson. I intervjusituationer reder han sig sämre, särskilt när frågorna rör vid det personliga. Spelmissbruket, sjukskrivningen för utbrändhet, spekulationerna kring hans avgång, sådana saker. Då flagnar polityren, då blir Jimmie Åkesson tämligen liten. Det framgick med all önskvärd tydlighet under frågestunden i SVT igår kväll. Vad som också framgick var att mannen vill bli statsminister. Jo, seriöst. Med 20 procent i aktuellt väljarstöd och pil uppåt i trenden kan det vara vår tids största hot.