Åsså vá dé blomdags igen...

Man ska passa sig för att skriva hyllningstexter om kvinnliga fotbollsspelare som bestämt sig för att lägga av. Fjorton dar senare kan allt vara en anka. Tänker alltså på Therese Sjögran som tydligen gör comeback idag. Förstår i och för sig hennes vankelmod, har man vigt sitt liv åt fotbollen är det inte så förbannat lätt att sluta. Samtidigt lät det ändå rätt övertygande när hon sa det...men det är klart, det var innan abstinensen och innan FC Rosengård hade fått förlustnollan utraderad. Sjögrans hokuspokuscomeback som spelare - hon är ju sportchef och tränare också - säger väl trots allt mer om klubben än om henne. FC Rosengård är en skör konstruktion, byggd på köpespelare från alla länder utom Sverige (marginell överdrift). När de två viktigaste kuggarna - Sjögran, Mittag - lämnar mitt i säsongen rämnar liksom fundamentet, kvar finns lösa delar av fotbollsintelligens och ett lag som blir extremt känsligt för skador. De egna unga talangerna är ju inte betrodda, de används i princip bara som bänkutfyllnad. Det har sina risker att bygga ett lag så, det är kanske det FC Rosengård får erfara nu. Undrar förresten om Sjögran får blommor i eftermiddag. Bör hon få, tycker jag. Avtackningsbukett ska naturligtvis följas av välkommen-tillbaka-bukett, annars blir det inte komiskt nånstans. Punkt.