MFF:s äventyrliga varumärke

Förvånar mig inte alls att MFF har det jobbigt just nu. Säljer man ut ett helt lag från säsong till annan stärker det förvisso klubbkassan - men vad händer med det viktigaste? Själva fotbollen alltså. De aktuella resultaten ger svar: MFF i år är sämre än MFF i fjol. Jag kan inte se att det är märkligt eller sensationellt, snarare helt naturligt. Kontinuitet är viktiga saker, offrar man den offrar man också en del av slagstyrkan. Visst, ersättare köps in men det blir lite lotteribetonat och chansartat. Norrmän som kommer från lång bänknötning i andra klubbar, Sana som var fruktansvärt ojämn redan i IFK Göteborg, backar från Peru och Uruguay, senast en yttermittfältare från Balkan nånstans. Det spretar om nya MFF, strålar inte. Mot den bakgrunden är 26 inspelade poäng så här långt egentligen inte illa, det kunde eller borde varit värre. Sen kan man fundera över varför inget annat lag i allsvenskan säljer spelare i tillnärmelsevis samma omfattning som MFF. Är det affärsidén som skiljer? Varumärket, så som det odlas i MFF numera. Jag menar det här med "MFF som språngbräda eller mellanstation"...ett allt vanligare argument när nyförvärven kommer och går i rasande takt. Som om det inte längre var fint nock att spela fotboll i di blåe, seriöst över tid liksom. Fast nu blev jag visst nostalgisk...