Skonsammare förr - för musikörat

Barnkalaset för vuxna har börjat. Eurovision Song Contest alltså. Första semifinalen igår, en till i morgon. Och så le grande finale på lördag. Själv tillhör jag inte målgruppen, därtill är min ålder alltför hög. Men tittar på spektaklet gör jag ändå...mot bättre vetande liksom. Jag älskar ju fortfarande sång och musik, problemet är bara att i Eurovision Song Contest får man leta länge och lyssna jävligt noga för att finna nåt som liknar sång och musik. Jag menar då sång och musik i klassisk mening: en melodi stark nog att stå på egna ben, livs levande musiker kompetenta nog att spela brallorna av allt vilseledande teknikbjäfs. Bättre förr? Nja, annorlunda i alla fall. Skonsammare för öronen, vilsammare för blicken. Men jag är inte tradigare än att jag kan glädjas med människor i extas, absolut inte. Jag överlever lätt både SVT:s galet uppskruvade kommentatorspar och det allmänna kärleksbruset bakom flaggor och ballonger i publikhavet. Man ska inte vá missunnsam. F ö tyckte jag om Estlands bidrag. Och Rysslands. Och Ungerns, lite grann. Pärlor finns, även i en dynghög.