Rörande stordåd på Listerlandet

Mjällby-Göteborg 3-0. Jag var där, jag såg allt med egna ögon. Och ta mig tusan, jag blev rörd. Trodde aldrig Mjällby var mäktigt sådan fin fotboll. Inte i år, inte med en spelartrupp som utarmats på nästan all spetskompetens, inte mot bakgrund av tidigare resultat. Men så har vi det här med tränarbytet: Lasse Jacobsson ut, Anders Linderoth in. Effekten blev omedelbar och nästan övertydlig. Borta var den osäkerhet och ängslan som Jacobssons plottrande med startelvan ledde till, tillbaka var plötsligt gamla goda Maif-kännetecken som tuffhet, mod och hårt jävla skitjobb. Nästan så jag tyckte mig se elva Linderothare där ute på Strandvallen. Han var ju själv sån när det begav sig: oöm, ettrig, laglojal, men dessutom passningsskicklig och trygg med bollen. Talangfulle Andreas Blomqvist i dagens lag är faktiskt en lightversion av samma typ, slår det mig nu. Den killen tror jag kan gå riktigt långt, han har definitivt förutsättningarna. Sen måste jag förstås nämna ytterligare en effekt av tränarbytet. Nämligen att Daniel Ivanovski och Robin Strömberg var tillbaka i startelvan. Ivanovski har alltså inte alls lämnat Mjällby, som jag skrev häromdan. Han har bara varit skadad, petad, gömd och glömd. Nu, under Linderoth, plockades han fram ur frysen och fick fullt förtroende som mittback jämte Sudic. Och var bäst av alla, enligt min mening. Dvs den dryga timme han kunde vara med innan en ny skada satte stopp. Hoppas nu inte det var nåt allvarligt, som Ivanovski spelade i den här matchen är han ovärderlig för Maif. Sen Strömberg. Eller Tollarpar'n som han kallas eftersom han kommer därifrån. Inte skadad vad jag vet men annars Ivanovski's "jämlike" under Jacobssons tränarskap: mindre betrodd, oftast inte alls. Idag gjorde han ett rasande vackert 2-0-mål och överglänste Göteborgs omsusade skyttekung Vibe. Ja, så som hela Mjällby överglänste hela Göteborg. Otroligt nog. Min bästa utflykt på länge, får jag lov att säga. En till sak, den höll jag på att glömma: olycksförföljde Jasmin Sudic spelade 90 fulla stabila minuter och gick av planen utan att halta. Tack, ödet.