Måsen är lös...

Dags igen. Måsinferno på Söderkulla. Små hjälplösa ungar som trippar fram på plattorna mellan husen, vuxenmåsar som sitter på taken och vakar över skeendet. Vi som bor här gör klokt i att passa oss. Vuxenmåsar som skyddar ungar är inte att leka med. Di dyker, di rackarna. Kommer äckligt nära, skriker som högst när di är som allra närmast. Dvs i hårbottnen. Nä, nu överdriver jag. Lite. Fast fiser på en gör de - och utan någon som helst överdrift väldigt löst. Men ungarna är gulliga, det kommer man inte ifrån. Och skådespelet som sådant är rätt fascinerande, det kommer man inte heller ifrån. Undrar om det är likadant på andra håll i stan eller om vi på Söderkulla är särskilt gynnade. Tack för kaffet, nu måste jag tvätta håret.