SD i all sin nakenhet

Några av Sverigedemokraternas toppar har varit ute i Stockholmsnatten och presenterat sig precis som de är. Snobbiga ursvennar, alltså. Bättre och renare än nysvennarna, existensberättigade i det här landet till skillnad från dem. Fulla? Avadådå, vi äger ju landet. Järnrör i händerna? Ja vafann, det kan ju komma en blatte i vägen. Rasistiska? Nä nä, nolltolerans vet du, det har Jimmie bestämt. Nå. En i det förträffliga sällskapet var så smart att han filmade "showen" - kanske för framtida bruk vid en uppsluppen partiafton, vad vet jag. Men se, det skulle han inte ha gjort. På outgrundliga vägar nådde filmen tidningen Expressen, allt kunde dokumenteras och exponeras inför öppen ridå. Resultat: en ursvenne avgår och en annan ursvenne tar timeout, den ekonomiskpolitiske talesmannen respektive den rättspolitiske frontfiguren i SD. Så har Jimmie bestämt. Snart är han ensam kvar i toppen, som det verkar. Men för partiet är det nog ingen fara, är jag rädd; i det förträffliga landet Sverige finns säkert tillräckligt många Almqvistare och Ekerothare för att fyraprocentsspärren till riksdagen ska kunna passeras med råge även i nästa val. Och nästa. Och nästa. Men vad som förvånar mig mest med hela den här soppan är väl annars det väldiga pådraget i media just nu. Som om Sverigedemokraternas värdegrund vore en nyhet. Eh?