Minsta möjliga tyssstnad...

Vad är problemet med tystnad? Den frågan ställer jag mig varje gång jag går på handboll, senast igår kväll när Malmö mötte Aranäs. Precis som vanligt dånade musikterrorn över Baltiska hallen, från hemmalagets entré fram till sista spelavbrottet pga timeout eller golvtorkning. Volymen är öronbedövande, det vanligaste ordet mellan konverserande åskådare "va?". Inget blir bättre av att själve ordföranden i HK Malmö slår ursinnigt på trumman matcherna igenom. Vem har kommit på att det ska vara så här i samband med idrott? Varför? På önskemål av publiken kan uteslutas, jag vet ingen i Baltiskan som njuter av konceptet. Vi talar här om folk där snittåldern ligger kring 60, snarare över än under. Bäst före för trumhinnorna har liksom löpt ut. Bäst före för handbollsintresset kan snart också löpa ut, det finns ju gränsvärden även för nördar. Kom igen HK Malmö - staga upp och skruva ner, visa publiken en gnutta respekt.