Kul med handboll, HK Malmö?

HK Malmö-IFK Skövde 34-36. Man ska vara försiktig med att använda ordet kris - men tyvärr: just nu kommer jag inte på något bättre för att beskriva läget i HK Malmö. En ynka poäng på de fem senaste matcherna, ett spel som bokstavligt talat gått i stå och en tränare som möjligen själv känner att laget håller på att glida honom ur händerna. Intrycket ikväll var i alla fall att vissa spelare inte trivs och därmed inte kan eller vågar prestera i paritet med sitt egentliga kunnande. Jag tänker på Mathias Pape Granvig. På Kasper Olsen. På Richard Eriksson. På Hampus Svännel. Spelarna som är andraalternativen i respektive position och som i match efter match lever med att inte vara riktigt betrodda av sin tränare. Vet inte om det är därför Granvig och Olsen stagnerat så tydligt, ej heller om det är därför Eriksson inte längre tar egna avslut de korta stunder han får beträda banan. Anar bara. Och Svännel...ja, han sitter där han sitter. På bänken. För tredje säsongen. Får han en kvart per match blir det nästan en aha-upplevelse för åskådaren: javisst ja, Svännel, han är ju också med i laget. Killen är för bra för att hunsas med på det sättet, tycker jag. Sen vet jag inte om Proppen själv trivs i HK Malmö längre, ikväll visade han tydliga tecken på frustration. Eller om det var uppgivenhet. Men så är det, i motgång ställs allt på sin spets. Om jag nu inte har alldeles fel om allting, vill säga. Kul annars att se Skövde, lagets offensiv kan vara den mest underhållande i hela elitserien. Försvarsspelet däremot...nja, Malmöklass. Därav de missvisande målsiffrorna, så jämn var verkligen inte matchen.