Många fiollådor i tv-rutan igår. Wikegård, Renberg, Marie Lehmann, David Fjäll; alla som for till OS för att bevaka hockey i allmänhet och Tre Kronor i synnerhet.
3-4 mot Slovakien. Mors och goodbye redan i kvartsfinalen. Stjärnorna själva tycktes ta fiaskot med viss ro, kanske av gammal vana vad vet jag. Värre alltså med SVT:s hejaklack. Lehmann verkade faktiskt seriöst ledsen, Fjäll i intervjuzonen närmast chockad. Som om de lurats på det allra gottigaste i OS-påsen.
Renberg (f ö utmärkt som expertkommentator) hade bestämt velat vrida klockan tillbaka, hans hjärtskärande ”neej” vid slutsignalen lät i alla fall så. Och Wikegård…nä, inte ens han stod att känna igen. Besserwissern über alles famlade och fumlade efter en analys med någorlunda substans i, men kom aldrig längre än till lite diffust tugg om en ”plan B”. Att ta fram när plan A inte funkar. Och det var ju en ovanligt lågmäld odugligförklaring av förbundskapten Gustavsson – för att komma från Wikegård.
Ska bli spännande att se hur kvällstidningarna tacklar ämnet idag. Inte utan att man bävar.
Personligen tycker jag att Slovakiens seger var ”rättvis”. Deras spelare var kanske inte bättre än Sveriges, men definitivt smartare. Kanske stoltare inombords också. Yngre, äregirigare.
Flådiga namn vinner inga OS-matcher i hockey, särskilt inte när flera av dem visar sig vara överreklamerade. En till sak: är det inte dags snart att hovnarrarna runt Tre Kronor genomskådar sin egen myt om NHL? Så gör det kanske mindre ont nästa gång "stjärnorna" sviker.
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar