Vinter-OS i Vancouver.
Anja Pärsons krasch i störtloppet kan ha varit det läskigaste jag sett. I alla fall på en idrottsarena. Boxningsringen inklusive. Tvi vale, jag ryser än.
En sak är säker: nån däruppe måste gilla Anja Pärson. Annars hade hon aldrig kommit undan som hon trots allt gjorde. Dvs med blånader och muskelvärk – men med livet i behåll.
Nu hör jag (i tv) att det spekuleras om hennes möjligheter till start i kvällens kombinationsstörtlopp. God chans, lyder prognosen. Hög risk, skulle jag vilja säga. Eller helst skrika.
Alltså. Ta din änglavakt och dra dig tillbaka, Anja Pärson. Du har inget kvar att bevisa, inget kvar att vinna. Det finns ett liv utanför störtloppsbacken. Det är inget att frukta, inget att vara rädd för.
Men rädd om.
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar