Den Olssonska ondskan

Genom åren har jag njutit, skrattat, gråtit över Mats Olssons sportkrönikor i Expressen. Refererat till dem i vänkretsen, citerat delar jag funnit särskilt bländande. Säkert inspirerats i mitt eget skrivande också.
Leker man själv med ord är det ju lätt att falla för den som leker med dem bäst av alla.
Har jag tyckt.
Inte längre.
Olsson skriver fortfarande formidabla texter, rent formuleringsmässigt. Problemet är hans tilltagande behov (?) av att vara djävulskt elak mot dem som inte gör resultat på beställning – eller efter den förutbestämda krönikörsmallen. Tidigare har den Olssonska ondskan drabbat t ex Carolina Klüft och Linus Thörnblad, nu under OS i Vancouver är det Helena Jonsson som hudflängs.
Varje dag, i varje krönika.
Som om Helena Jonssons misslyckande i skidskyttet drabbade andra mer än henne själv. Som om hon hade några skyldigheter mot just Olsson. Eller mot Jerringjuryn, dvs hela svenska folket.
Jag tror inte det, faktiskt.
Min beundran för Helena Jonsson överlever lätt en bom eller två på skjutvallen.
Min beundran för Expressens sportkrönikör är däremot över.

S E