OS-hockey till frukost, Sverige mot Finland. Inte så dumt. Länge sen jag såg ett svenskt hockeylandslag spela så gediget, åtminstone klockan sex på morronen. 3-0-segern över ”spöket” lovar guld för fortsättningen…höll jag på att skriva. Lovar gott, menar jag.
Fast i min blågula värld kvittar det nästan hur det går i hockeyn. Eller i curlingen. Eller i vad som helst av det som återstår på OS-programmet. Inget kan toppa skidrysaren i lördags kväll. Hellners guld, Johan Olssons brons. Det svenska lagarbetet, den nervpirrande dramaturgin. Ingen lämnades oberörd, minst av allt de ”förhärdade” tv-proffsen. Hård, Blomqvist, Elofsson; den ene stönade som i chock, den andre skrek som i smärta, den tredje grät som ett barn.
Glädjeyttringar har många läten, så att säga.
Och plötsligt var Anja Pärsons s k bragd glömd. Nåja, nästan.
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar