Den enda i sitt slag

Blåslagen och mörbultad men oförändrat trotsig. Anja Pärson måste fan i mig vara en utomjording.
Att komma igen dan efter tidernas krasch och dessutom ta medalj – låt vara i ett mischmasch som kallas ”superkomben” – är omänskligt, varken mer eller mindre. Själv tordes jag inte ens titta på hennes störtlopp. Jag kisade. Med hjärtat i halsgropen. Men så är jag bara en vanlig dödlig människa i mängden.
Anja Pärson är Anja Pärson. Det är skillnad det.

S E