Handbollsligan. Intressantare än på länge just nu. Elva av fjorton lag slåss om de åtta slutspelsplatserna. Kanske till och med tolv; Amo är inte helt avhängt. Tabellen haltar, ska sägas. Vissa lag har spelat 16 matcher, andra 15. Och HK Malmö blott 13, av okänd anledning. Vid 26 spelade omgångar är det klart, utrymme för omkastningar finns alltså fortfarande. Utom i dyn. Där sitter Skånela och Guif ohjälpligt (?) fast på ynka fyra respektive fem poäng. Upplagt för tvekamp, bara en åker ju direkt ut.
*. *. *
Lite förbluffande att Guif gått så dåligt. Mer väntat med Skånela; nykomling, ungt lag, inte riktigt ligamoget. Låt vara att Fredric Pettersson, landslagets gamle mittsexa, kommit in under säsongen. Hittills har det inte gett någon avkastning i poängprotokollet. Vad gäller Guif ringer dessvärre alla klockor om fullskalig kris. Igår 28-32 mot Skövde, 13e förlusten på 16 matcher. Dessutom direktrött kort på tränaren Zoran Roganovic. Vilket decimerade laget i slutskedet - precis som när Roganovic dessförinnan drog på sig en ”vanlig” tvåminutersutvisning. Inte vad Guif behöver. Inte vad Roganovic behöver heller. Rimmar illa med hans renommé. Men vem klarar att vara gentleman i press och stress?
*. *. *
Över till de positiva delarna i ligan. HF Karlskrona t ex. Trea i tabellen på 21 inspelade poäng. Nytt klubbrekord - med tio matcher kvar. Nej, slutspelsplatsen är ingalunda klar men det kan räcka att HFK vinner ytterligare tre matcher. Möjligen fyra, definitivt fem. Och det bör ju gå, givet gjorda prestationer såhär långt. Själv fattar jag just ingenting av HFK:s framfart. Man har i princip samma manskap som i fjol när det blev negativt kval. Skillnaderna jag kan se är egentligen bara två. 1. Ola Lindgren, då tränarcoach, har fått en ny roll. Närmare laget, närmare huvudtränaren Mathias Ekstrand, mer delaktig i det taktiska. 2. Isak Larsson, Kristianstadtalangen. Då inlånad och lite obekväm, nu hemmastadd och fullständigt ohämmad.
* * *
Larsson toppar skytteligan, gör tvåsiffrigt antal mål med jämna mellanrum. För några dagar sedan tolv mot Önnered, igår tio mot Hallby. Straffar, genombrott, distansskott; Isak Larsson är 21 år ung men leder HFK som en rutinerad räv. Lyfter sin omgivning, gör bredden spetsigare och ”stjärnan” Gudmundsson närmast överflödig. Det såg man inte komma. Men med det sagt: den stora sensationen i ligan är ändå OV Helsingborg. Här och nu på slutspelsplats! Laget skulle ju göra som det brukar: gå upp och vända, åka ur på direkten. Vad har hänt? Senast jag såg OV var i Baltiska hallen ganska tidigt på säsongen. Brakförlust mot HK Malmö, generande kvalitetsmörker.
* * *
Idrott är komplicerade saker, handbollen inget undantag. Somligt går helt enkelt inte att förklara. Men jag gläds med OV Helsingborg. Kul för ligan med oanade stordåd. Hoppas det håller: ett slutspel med lag som OV och HFK - och varför inte HK Malmö - skulle kännas nytt och fräscht.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar