Man ska aldrig gå händelser i förväg, det kan ibland visa sig väl så dumt som att vara efterklok. Men såhär långt i damernas handbolls-EM: svenskt fiasko. 23-25 mot Rumänien igår, ett lag Sverige ska besegra 9,99 gånger av 10. För att nu citera Nathalie Hagmans oblyga profetia inför matchen. Om den delades av alla andra i laget kan man förstå att det gick åt helvete. Och precis så såg det ut: spridd oskärpa, halv- eller heltaskig inställning, allmän underskattning av motståndet. I kombination då med överskattning av den egna förmågan. Förödande så klart. Välförtjänt käftsmäll. Som man ber får man ta.
*. *. *
Den siste optimisten kan säkert fortfarande räkna ut vissa chanser för Sverige att ta sig vidare till semifinal. Själv avstår jag alla räkneövningar. Spekulationer känns för långsökta nu, eventuella halmstrån alltför konstruerade. Förluster mot Ungern och Rumänien indikerar att Sveriges handbollsdamer gått åt fel håll. Fjärmat sig från toppskiktet istället för närmat sig. Möjligen nått vägs ände på en epok. Spelare som Bundsen, Blohm, Roberts, Hagman blir varken yngre eller bättre, naturlagarna verkar hårt. Och bakom dessa tycks de stora genombrotten utebli. Utan att nämna namn; här och där blir det liksom för mycket juniorhandboll - även fast den tiden är förbi.
*. *. *
Något med den ”svenska modellen” skaver, kan jag känna. Vi utbildar massor av duktiga handbollstjejer - men ytterst få som kunnat slå sig in i ett danskt eller norskt landslag. Ännu mindre i ett franskt. Eller - att döma av det pågående mästerskapet - i ett ungerskt. Saknar framförallt en riktig playmaker. Någon som styr upp spelvalen, gör sin omgivning bättre, minskar beroendet av soloprestationer. En Bella Gullden, åtminstone i lightversion. Finns inte i sikte tyvärr. Jenny Carlson, tänkt för rollen, har haft ljusa stunder i tidigare mästerskap men mest mörka i detta. Å andra sidan: varför skulle just vi vara bäst? Kan vi inte nöja oss med att tillhöra typ topp tio i världen? Vad är problemet?
*. *. *
Sådana frågor kan man alltid ställa. Men då glömmer man vad det handlar om. Toppidrott. Mål, mening, ambitioner. Förbundssträvan: Sverige ska vara en stormakt i handboll. Dubbelt upp, inte bara på herrsidan. Rätt och riktigt förstås, allt annat vore orimligt. Och damerna har tagit steg, absolut. Vid något tillfälle ganska nyligen även medalj. Utmanat seriöst, varit där och nosat. På goda grunder blivit hissat, haussat, hyllat. Just därför känns insatserna på detta EM:et så nedslående. Men okej - hittills. Inga förtida bokslut, som sagt. Med Frankrike och Montenegro kvar att möta kan Sverige förhoppningsvis göra en snygg sorti, lämna turneringen under värdiga former.
* * *
Plötsligt slår det mig, apropå ålder och naturlagar. Norges målvakt Katrine Lunde har fyllt 44. Och är fortfarande helt fantastisk på sin post. Undantag finns, hon är ett av de mer exklusiva. Hav hopp, alla småtöser runt 35.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar