Människan i centrum, tack

Några ytterligare funderingar kring Sveriges landslag i handbolls-EM. Jag oroar mig för Albin Lagergren. Den påstådda fotskadan verkar vara en dimridå, möjligen en halvsanning. Exakt vad som håller honom borta från spel är oklart, ledningen väljer att mörka. All respekt, beslut av det slaget tas aldrig utan anledning. Kan dock inte låta bli att erinra mig öppenheten kring Lagergrens timeout i Kristianstad häromåret. Den gången talades det om mental utmattning, akut behov av vila. Lagergren kom dessbättre tillbaka relativt snabbt. Blev proffs i tyska bundesliga, trappade upp snarare än trappade ner. Huruvida denna bakgrund har något samband med det aktuella läget vet jag förstås inte - men rent allmänt skadar det kanske inte att påminna om att även idrottsstjärnor är människor. Ofta starka, ibland sköra. I det här fallet menar jag - förlåt min spekulation - att landslagsledningen kan ha utsatt Lagergren för övermäktig press. Allt ansvar i H9-positionen har lagts på honom, ingen naturlig ersättare har funnits till hands. Jämför med V9 där fyra olika spelare skrivits in i truppen. Än en gång: jag spekulerar, har lika lite som någon annan fakta i målet. Det viktigaste nu är att Albin Lagergren får den tid omständigheterna kräver. Människan i centrum, inte handbollsspelaren. Lycka till.