Flygande EM-start för blågult

Sverige-Schweiz 34-21. Nästan tolvtusen åskådare i Scandinavium i Göteborg. Stämning därefter. Och ett landslag som såg ut att spela i ren njutning. Detta var en alldeles ljuvlig EM-upptakt för svensk del. Kvalitén på motståndet kan vi lämna därhän, Schweiz har aldrig varit någon stormakt i handboll. Här hade man dessutom vänligheten att praktisera det målvaktslösa spelet, vilket måste vara idrottsvärldens mest kontraproduktiva uppfinning näst efter diton i hockey. Sverige gjorde rader av mål i tom bur, vår egen målvakt Palicka två. Men med det sagt föredrar jag att glädjas helt utan reservationer. Inte minst över mina speciella skyddslingar Andreas & Andreas. Dvs Palicka respektive Nilsson. En gång i tiden skrev jag ju om just de killarna på lokalsporten i Sydis. Palicka för att han var en ovanligt talangfull målvaktsplanta i H43, Nilsson för att han redan som biffig 16-åring upphöjts till elitspelare i IFK Trelleborg. Sen dess har jag med stigande rörelse följt deras fantastiska karriärer steg för steg och - skam till sägandes - nästan känt mig lite delaktig. Ikväll tillhörde de som så ofta förgrundsfigurerna i det svenska laget. Palicka's målvaktsspel var långa stunder utomjordiskt bra. Och Nilsson, som numera kallas Stycket, stänkte till slut in sex sköna kassar från linjen. Jag tar att han gjorde det som renrakad på skallen, men hävdar bestämt att han klädde bättre som hippie. Slovenien nästa. Hanterbart det också, vill jag gärna tro.