Lite handboll, mycket brottning

Spanien-Kroatien 22-20. Väldigt lite handboll i EM-finalen. Desto mer kamp. Inkluderande brottning och allsköns bråte. I mina ögon en helt fascinerande kraftmätning, om än i slowmotion. Beröm till det nordmakedonska domarparet som lyckades hålla en konsekvent linje i röran. Spanien vann, som jag ser det, på bättre målvaktsarbete och bättre bredd. Exemplifierat vid underläge 7-10. Då byttes Gonzalo in i buren, samtidigt som Maqueda ersatte Dusjibajev på högernio. Effekten blev omedelbar: Gonzalo spikade igen, Maqueda gjorde tre raka mål till 10-10. Förödande för Kroatien som så långt såg ut att ha momentum. Fortsättningen blev en mental uppförsbacke - men också en påminnelse om kroatisk stolthet. Vika ner sig finns inte i dna:t, i så fall hade finalen varit körd vid 16-12 i spansk favör. Istället segade sig Kroatien ikapp, till och med förbi ganska nära slutet. Trots en förhållandevis tunn numerär och en slitenhet som måste varit enorm efter urladdningen mot Norge i semin. Imponerande. Man ska komma ihåg att Kroatien är ett litet land, knappt hälften så stort som Sverige. I det perspektivet framstår VM-silver vid senaste fotbolls-VM liksom EM-silvret nu i handboll närmast som prestationer utöver det rimliga. Att Spanien knep guldet kan jag leva med, det bevisar ju bara att även jag kan tippa rätt nån gång.