Detta knäckande Kroatien...

Mycket har jag sett i handbollsväg genom åren. Ohälsosamt mycket, skulle nog alla vänner av sans & måtta säga. Men har jag någonsin sett en match som matchar gårdagens EM-semifinal mellan Kroatien och Norge? Tror inte det. Inte vad gäller spänning, dramatik och konstant gåshud över 80 minuter. Jo, jag vet. Normala handbollsmatcher pågår i en timma - men här serverades vi en onormal. Två förlängningar á 2x5 minuter krävdes för att få till ett avgörande, och då i den yttersta av sekunder. 29-28 Kroatien! Musa gjorde ett mål i matchen - detta som skiljde himlen från helvetet. Scenerna som följde var närmast filmiska. Fast på riktigt. Jubel, tårar, fnatt, chock; allt-i-ett och lite till. Lycka och sorg är livet i en korg, har någon sagt. Ja, sanna alla bevingade ord. Själv "svennekroat" fällde jag en lyckotår över upplösningen, det skäms jag inte för ett dugg. Jag tror min vurm för Kroatien började med Ivano Balic. Handbollsvärldens sista geni, konstnären bland hantverkarna under 2000-talets första decennium. En udda typ i den grå massan, omsusad även för avspänt förhållningssätt till livets olika njutningsmedel. Vem kunde motstå en sådan man? Idag finns ingen Balic, ingen som helt ogenerat kan ta ett bloss eller ett järn mellan varven, för att sedan spela brallorna av motståndarna på handbollsarenan. Å andra sidan finns det en Domagoj Duvnjak. Den mannen bär liksom dagens kroatiska landslag på sitt hjärta. Till skillnad från Balic är han dessutom tvåvägsspelare. Dvs duglig både framåt och bakåt. Som "spets" i försvarslinjen är Duvnjak makalöst skicklig, en mästare i att läsa, stänga eller bryta passningsvägar och spelval. Anfallskraften har kanske klingat av med åren - och med diverse skador - men inte igår. Duvnjak stod för åtta mål i matchen, flera av dem i prekära lägen. I mina ögon personifierar han detta mycket speciella Kroatien. Där andra nationer spelar match, där utkämpar Kroatien ett fältslag, lite så ser det ut. Från nationalhymn till slutsignal. Därmed inte sagt att det blir seger över Spanien i finalen. Jag förstår helt enkelt inte hur Kroatien ska orka. Urladdningen mot Norge var extraordinär, Duvnjak t ex tycktes plågad av en nära-döden-upplevelse mot slutet. Det kostar på att gå i fronten.