Om "handbollsstaden" Lund

Lund - en handbollsstad? Jovars, om man tittar på mängden barn och ungdomar som utövar sporten är det absolut så. Både Lugi och H 43 har heltäckande verksamhet åldersgrupp för åldersgrupp, flickor som pojkar i tusental. En helt annan fråga är emellertid publikintresset kring Lugilagen på elitnivå. Där osar det verkligen inte handbollsstad, snarare likgiltighet. Lugis herrar hade cirka 1400 besökare på gårdagens derby mot Kristianstad. Vilket förvisso var 400 fler än mot Malmö häromsistens - ett tillskott som dock i hög grad kan tillskrivas Kristianstad. Det var också följet därifrån som syntes och hördes på läktarna (och i tv). Lundapubliken gjorde sitt bästa för att understryka handbollsarenans öknamn: biblioteket. Tyst och fint, ödsligt och avmätt. Jag förstår det inte riktigt. Lugi har ju vad som krävs, så att säga: ett ungt och spännande lag, många killar från stan, en lokal profil som Axnér på tränarposten. Vad mer begär publiken? Här i Malmö förklaras ofta det klena handbollsintresset med en övermäktig konkurrenssituation gentemot fotboll och hockey, det slipper man också i Lund. Inget hjälper, tycks det. Folk har annat för sig, handbollsligan lockar blott de allra nördigaste. Samma mönster syns f ö i Ystad, ett annat erkänt gammalt handbollsfäste. Om det var bättre förr vet jag förstås inte med säkerhet, men nog känns det så. Fast kanske blir man bara lurad av alla överdimensionerade hallbyggen? Jag menar, 1000 pers i Lunds rymliga "bibliotek" ser inte mycket ut för världen. I Sparrehallen i Karlskrona en gång i tiden innebar 1000 pers fullknökat och hallelujastämning. Flytt, flytt, kommer aldrig igen.