Från nassesvin till gullegrisar

En dagsaktuell mätning visar att BSS nu är Sveriges största parti. Det såg man inte komma på 1990-talet. Sen dess har partiet förstås ändrat namn till Sverigedemokraterna, putsat lite på retoriken, bytt ut marschkängorna mot märkesskor. Men budskapet är exakt detsamma: Bevara Sverige Svenskt. 24 procent räcker upp handen: 90-talets nassesvin har helt enkelt blivit dagens gullegrisar. Man kan förundras över utvecklingen, men knappast förvånas. Det är med politiska idéer som med rena lögner: upprepas de tillräckligt ofta och länge upphöjs de till sanningar. Och det måste man ge BSS, förlåt SD. Uthålligheten alltså. I nästan tre decennier har partiets företrädare kämpat för att övertyga alla äkta "Sverigevänner" om invandringens fasor. Kostnaderna. Kulturkrockarna. Kriminaliteten. Idel minus, uteslutande problem. Aldrig ett ord om myntets framsida. Om den förkrossande majoritet av människor med utländsk bakgrund som på olika sätt berikar Sverige. Inom vårdsektorn, inom nöjesindustrin, inom restaurangnäringen, inom idrotten, ja till och med inom politiken. Snart sagt överallt finns de goda exemplen. Att Sveriges största parti väljer att inte nämna detta förstår jag, det vore ju som att kracka i de blågula kalsongerna. Men att övriga partier - med ett par undantag - anpassat sig efter BSS-retoriken är faan i mig beklämmande. Finns inga humanister kvar? Inga liberaler? Måste alla vara som frön för opinionsvindarna?