Tidig julafton för HK Malmö

HK Malmö-Önnered 41-17. Känns konstigt bara att skriva siffrorna. 24 måls skillnad mellan två lag i samma serie borde vara "förbjudet", resultat av det slaget skadar liksom handbollsligans anseende. Ska jag söka ursäkter för Önnereds undermåliga insats får det bli att laget nog inte hunnit bearbeta chocken från sin föregående match. Den mot IFK Ystad som man ledde med 24-16 men förlorade med 24-27 efter osannolika 0-11 under slutkvarten. Sånt sätter spår så klart. Och att ovanpå det ställas mot en Oscar Jensen i den berömda zonen gör inte livet lättare. HK:s veteranmålvakt var formidabel ikväll, långa stunder helt omutlig. Men samma där: många av räddningarna måste - med all respekt - sättas i relation till Önneredspelarnas skytteförmåga. Allt som oftast var den på en nivå som kunde gjort vem som helst till "världsmålvakt". Imponerande av HK att hålla skärpan uppe matchen ut, det är faktiskt en konst i konsten när motståndaren viker ner sig nästan per omgående. Då sparade ändå Tönnesen på sina säkraste kort. Lindahl, Ekman och Blickhammar deltog ytterst sporadiskt. Östlund inte alls, trots att han i vanlig ordning var ombytt. Och Hampus Olsson spelade bara i första halvlek, sen fick han ge plats åt Niklas Mörk. Som gjorde fem fina mål i rask följd. En ung grabb vid namn Arvid Johansson gjorde tre. Jag tror det var hans debut i ligan, har inte en aning om varifrån han kommer. Mer sånt HK! Modiga unga män växer med förtroende, gillas dessutom av publiken. Slutligen. För undvikande av tjänstefel måste jag förstås nämna Filip Berentsen. Utsläppt i full frihet stänkte han in 14 mål, sju per halvlek. Kan föralldel ha haft lite med Önnereds generositet att göra, det också.