Vad hände med "hellre fria än fälla"?

Nederländerna-Spanien 30-29. Handboll är en svårdömd sport. Så svår att det i princip är omöjligt för domarna att följa regelboken. Tröjdragningar och annat förbjudet fuffens får passera, så länge "gracerna" fördelas någorlunda rättvist blir ingen störd. Alternativet är ju utvisningar i parti och minut, ideliga spelavbrott, full kalabalik. En utmärkt regel, förvisso oskriven, i just handboll är den där gamla hederliga om att "hellre fria än fälla". Men med det sagt: dessvärre avgjordes VM-finalen på rakt motsatt vis. Det franska domarparet valde att fälla Spanien i de skälvande slutsekunderna. Möjligen med stöd av reglerna, definitivt utan förbarmande. Situationen var allt annat än glasklar. En spansk spelare blockerar ett målvaktsutkast för att förhindra kontring, till synes från en position utanför målgårdslinjen. Domarna får det dock till innanför trots att inte ens tv-repriserna kan bringa klarhet. Efter en kort inbördes konferens går de till beslut: rött kort på spanjorskan för medvetet spelsabotage, straffkast till Nederländerna i andra änden av plan. Mål, slutsignal, glädjefnatt, chock. Det borde fått bli förlängning. VM-finaler ska inte avgöras på brutala domslut. Möjligt att Nederländerna vunnit ändå, det får vi aldrig veta. Punkt.