Returen som blev en repris

MFF-Sarpsborg 1-1. Dacapo på lagens första möte. Samma spel, samma inkast, samma resultat, samma torftighet. Hemmaplan hjälpte inte MFF, det förväntade trycket uteblev. Sarpsborg var för svårt, helt enkelt. Tekniskt underlägset kanske, men taktiskt överlägset. Fler än jag förvånades säkert över bytena i MFF. Vindheim ut, Eric Larsson in. Högerback mot högerback när det var offensiven som skrek efter nytt blod. Det kom förvisso senare - men då var det målskytten Antonsson som fick stiga av till förmån för Strandberg. Varför inte Rosenberg? Helig? Carlos Strandberg visade f ö just ingenting under sina 15 minuter på planen. Förutom en ful armbåge i magen på en motståndare. Föga konstruktivt, slappt av domaren att inte dra upp kortet. Noterbart också att Lewicki var petad, kom inte ens in. Rätt eller fel, tränaren bestämmer, men nog saknades en bollvinnande hårding på MFF-mittfältet. Bäst i ett himmelsblått perspektiv denna afton var att Europa league-drömmen överlevde: Genk hemma och Besiktas borta återstår, MFF kan fortfarande ta sig vidare från gruppspelet av egen kraft. Fyra poäng lär dock krävas nu, det är "straffet" för dubbelkryssen mot Sarpsborg.