Julmys för mogen ungdom...

Igår var jag på julfest. Med Sydsvenskans seniorklubb, om jag minns rätt. Skämt åsido. Nubbarna till buffén var förvisso subventionerade - fem för en hundring - men nog minns jag. Tack och lov. I en seniorklubb är det inte alldeles givet. Med stigande ålder följer ofta oönskad glömska kring sådant som t ex namn och utseende. Återträffar med gamla arbetskamrater kan på så vis vara en prövning. Somliga känner man knappt igen överhuvudtaget. Andra känner man verkligen igen, men kommer inte på vad de heter. Vissa avslöjar sig på skämtlynnet eller uttryckssättet...sådant verkar inte förändras något nämnvärt av tidens tand. Till skillnad då från hårfärg, hållning, midjemått, matchvikt etc. Hälsostatus, icke att förglömma. Däri ligger några stänk av vemod över en seniorklubb - och kanske förklaringen till att vi i Sydsvenskans är cirka 100 medlemmar och inte 500. Många föredrar att minnas goa gamla arbetskamrater precis som de var - och sig själva också precis som de var under "glansåren". Hursomhelst. På årets julfest var vi 73 stycken. Vid den siffran låg gissningsvis även medelåldern. Småtöser och smågrabbar på dryga 60 balanserades upp av ett antal gedigna 80-plussare, någon eller några förbi t o m de 90. Journalister, grafiker, kontorsfolk i förfluten tid, ett skönt gäng här och nu. En säger en kom på cykel. Det var jag. En säger en klämde fem snapsar. Gissa vem. Min bordsgranne David gick f ö in som god tvåa på fyra. Julbord kräfva dessa drycker, som någon insiktsfull filosof lär ha sagt långt innan dagens seniorer ens var födda. Skål och tack, alla kära kollegor. Ses en annan jul, om ödet tillåter.