Handbollsminnen väcks till liv

År 2001 vann Kävlinge HK:s pojkar 86 åldersklassens SM-turnering i handboll. En omsusad och smått sensationell bedrift då när det begav sig. Lilla Kävlinge liksom. Bäst i Sverige. Jag minns klubbens stolthet mycket väl. Mötte den och kände den vid mina återkommande besök i Korsbackahallen. Skrev om saken på Sydsvenskans lokalsport, presenterade "hjältarna" men också tränaren bakom verket. Just det, Johan Zanotti. Ung och vild vid tiden ifråga, piercad och tatuerad lite överallt. Karismatisk som få, tacksam som ingen annan att intervjua. KHK:s pojkar 86 var Zanottis skötebarn, hans personliga språngbräda mot högre handbollshöjder. Skånela, Trelleborg, Lugi, Norge, just nu Danmark..."pågarnas" passionerade tränare har bara klättrat på karriärstegen under de senaste sjutton åren. Spelarna då? Fyra gick faktiskt hela vägen, dvs till elithandbollen. Niklas Ganneby i H 43, Joakim Bäckström i Redbergslid, Anders Hallberg och Björn Nordmark i Lugi. Ytterligare någon nosade på toppen utan att nå ända fram. Utdelningen måste betraktas som god, ingalunda given: många kan vara "hur bra som helst" vid 15, det garanterar ingenting senare i livet. Nå. Allt detta kring Kävlinges P86:or kom jag att tänka på igår kväll när jag såg succégängets "last man standing". Anders Hallberg, nämligen. 32 fyllda nu, nästintill levande legend i Lugi. Och handbollsmässigt sig ganska lik från pojkåren: playmaker med den där gudagåvan att kunna göra omgivningen bättre. Lysande igår med fyra egna mål och mängder av assists när Lugi slog Önnered 36-27. Jag blir glad varje gång jag ser Anders Hallberg spela handboll. Få gör det så smart som han, ingen väcker sådana minnen. Vore väldigt vackert om han i sinom tid fick sluta sin handbollscirkel med ännu ett SM-guld.