Puckad prioritering i tv

Satte mig tillrätta vid tv:n idag. Tänkte kolla på fotboll, Varberg mot Oskarshamn i superettankvalet. Det sket sig. Damhockeymatchen som låg före fotbollen i programtablån ville liksom aldrig ta slut. Har förträngt vilka lag som spelade, vet bara att de tvingade mig till nytt personligt rekord i zappande. När damhockeyn gick till straffavgörande slog jag nämligen över från Sportkanalen till Cmore som bjöd Värnamo-Syrianska, också det superettankval. I väntan alltså på den match jag egentligen ville se. Jag zappade tillbaka med jämna mellanrum, i trygg förvissning om att straffavgörande i hockey brukar ta någon minut eller två. Inte här. Varje gång jag bytte kanal möttes jag av patetiska repriser: spelare som åkte framåt i maklig takt och aldrig kom ens till skott. I bästa fall en fösning, men minst lika ofta utan att träffa pucken överhuvudtaget. "Uppvisningen" stal en halvtimme av fotbollsmatchen. Ja, herregud. Arma töser som inte bett om att få skylta i tv med sitt respektabla men något trevande idrottsutövande. Och arma tittare - med eller utan mina Oskarshamnssympatier - som trodde att en programtablå fanns av en anledning. Nå. I jämställdhetens förlovade land ska man - som man - icke bli arg eller provocerad över ting som dessa. Då kan man bli kallad gnällgubbe. Eller gammelgris. Och det är jag inte, utom ibland. Hellre ödmjuk dock. En timmes herrfotboll är trots allt två tredjedels match. Tusen tack, vackert så. Hockeydamerna kunde ju hållit på ännu med sin straffläggning, Sportkanalen hade nog inte hindrat dem. Varberg vann förresten fotbollsmatchen med 2-0 och behåller därmed sin plats i superettan. Rätt och riktigt - fast en aning surt för mig som (född bleking) faktiskt växte upp i Oskarshamn. De tio första åren av mitt liv bodde jag där. Spelade knattefotboll i IFK Oskarshamn, hade Egon Bengtsson som idol. A-lagets målvakt. Lång, reslig, ofta hjälte i derbyna mot AIK. Bengtsson värvades senare av Motala AIF, då allsvenskt. Ack ja, minnena lever om än lite diffust numera. En sak vet jag alldeles bestämt: Oskarshamn har aldrig lyckats nå fotbollens näst högsta serie. IFK var nära vid något tillfälle på "min" tid, AIK med 4-2 att gå på ännu närmre idag. Men låt mig sluta som den bleking jag ändå är: heja Mjällby AIF! Varbergs båda målskyttar i dagens match har ett gemensamt förflutet i sagoklubben på Listerlandet. Vikten av det kan inte nog poängteras.