Vad triggar vansinnet?

Efter att ha sovit på saken har jag inte ångrat mig något nämnvärt rörande matchen AIK-MFF. Jag konstaterar bara att med sådana spelare behöver fotbollen inga läktarhuliganer. "Sådana spelare" avser då i första hand AIK:s. Lagrusningen i något slags kollektivt vansinne mot MFF-bänken borde nästan utredas rent vetenskapligt. Varför firar man ett mål på det sättet? Varför inte vid egna bänken eller framför sina egna supporters? Varför detta missriktade hat och hån i ett ögonblick av fullt begripligt lyckorus? Hur uppstår sådan mental härdsmälta, exakt vad är det som triggar? "Känslor", hörde jag "AIK-hjälten" Sebastian Larsson säga i tv. Lite urskuldande, liksom. Snarlikt simpelt huliganspråk. Arma fotboll om årets allsvenska mästarlag ska sätta normen för det vi brukar kalla fair play.