HIF Karlskronas halleluja moment

Guif-HIF Karlskrona 23-28. Sensation? För futtigt. Skräll? Räcker inte. Bomb? Ja, det ordet får duga - i brist på bättre. Äntligen vinner HIF Karlskrona en match utanför programmet i handbollsligan. Dvs över annat motstånd än olycksbröderna i bottenskiktet. Dit vägrar jag räkna Guif, även om Eskilstunalaget inlett just den här säsongen förbluffande svagt. Det tog drygt tre år för HIF Karlskrona att bryta förbannelsen. Hur många matcher ids jag inte kolla...men många, ruggigt många. Nära har det varit några gånger, senast i Malmö. Men det är som om laget inte vågat vinna. Inte kunnat, inte förmått. Förlorarkulturen har frodats i takt med den oändliga sviten av bakslag. Så befriande skönt att plågan är över. Jag gläds med supportrarna inte minst. Lejonen som de kallar sig. Sveriges bästa handbollsfans. Som de stöttat sitt lag. Troget, tappert och tålmodigt, alldeles oavsett resultat. Ikväll såg de matchen på nån krog i Lyckeby, råkar jag veta. Lyckeby...så rätt det kan låta. Grattis HIF Karlskrona! Det här var en vass replik till alla oss som trodde att vi begrep handboll...