Rött Nytt År!

Årsskifte. Igen. De kommer tätt nuförtiden. Inte tätare än förr förstås, rent sakligt. 365 dagar är fortfarande 365 dagar. Det är mer en känsla, detta att tid plötsligt går väldigt fort. Kan ha med ens eget åldrande att göra. Jag tror det. Man är ju, för att tala modernt fotbollsspråk, inne på sista tredjedelen. Det är lite sent att lägga om kurs. Att reparera misstag. Att framtidsdrömma och framtidsplanera, eller tramsa med nyårslöften å sånt. Låter jag gammal och dötråkig nu? Känns så när jag läser vad jag själv skriver. Men det är inte min ambition. Tvärtom. Jag älskar livet och är vän med insikten: man har det här och nu, inte nödvändigtvis i morgon eller i övermorgon. Sådär tänkte man aldrig förr när det vankades årsskifte. Då var det röj, ju sorglösare desto bättre. Livet varade för evigt, typ. Men det var innan påminnelserna kom. Om förgängligheten. Om Ödet. Om en tid som krymper. Gott så, vill jag gärna säga till alla som är unga idag. Bejaka sorglösheten, vårda den ömt. Det gör jag själv, tro inget annat. Bara en gnutta mer medveten än i yngre dar. Ikväll blir det röd glitterhatt på. Röd slips också. Och rosa skjorta, vågar man säga det? Rött är kärlekens färg, kärlek är ett förhållningssätt till livet. Kram till min älskade lilla mamma som är borta men inte glömd. Kram mina nära och kära, tack för ert tålamod. Rött Nytt År på oss alla, okej?