Och så hände det igen...

HIF Karlskrona-Aranäs 24-24. 17-12 i halvtid. 19-12 halvannan minut efter pausvilan. Ett normalt handbollslag stänger en sådan match, ser till att säkra segern. Men HIF Karlskrona i nuvarande skick är liksom allt annat än normalt. Detta var tredje matchen i rad som en bastant ledning gick upp i rök, tredje matchen i rad laget föll ihop som ett korthus. Mönstret upprepas med kuslig precision. Okej, en skillnad: idag blev det inte noll poäng, det blev en. Klen tröst i rådande läge, skulle jag tro. Ett tätnande mysterium är varför brasseförvärvet Castro fortfarande inte spelar. Tre veckor och fyra matcher har gått sedan han presenterades som "räddare i nöden". Duger han inte? Är det byråkratin som sätter käppar i hjulet? Varför överhuvudtaget rekrytera från en osäker marknad som den brasilianska? Gick inte Måns Gerdtsson att lösa - eller låna - från Alingsås där han förpassats till farmarlaget? Gerdtsson är precis den typ av spelare HIF Karlskrona saknar som mest. Distansskytt, vänsterhänt, "lagom" rutinerad. Ingen stjärna men absolut ligakompetent i grunden. Med befintligt manskap (tränare inklusive) bryts inga mönster, den saken är klar. Därmed sluttjatat om HIF Karlskronas kris, jag lovar. På obestämd tid.