Gladhandboll med sorgkant

HK Malmö-Kristianstad 25-25. Inte ofta jag blir så upprymd av handboll som ikväll. Kan ha varit spänningen. Eller målvaktsspelet där Simic och Beutler hade en duell som bitvis var bortom sans och vett. Eller det faktum att min gamle favorit Mirsad Pecikoza steg fram som hemmalagets poängräddare med de två sista målen. Det kan i och för sig även ha varit resultatet: oavgjort kändes så himla rätt (tack Dan Beutler för straffräddningen i slutet). Men mest av allt blev jag nog upprymd av Malmötränaren Stian Tönnesens coaching. Vid underläge 5-12 i första halvlek bytte han ut hela startuppställningen, sånär som på Jim Andersson. Ja, Fredrik Petersen fick också vara kvar men i en helt ny roll som mittnia (Nyberg tog över på kanten). Detta var själva snilledraget. Med Petersen som kreatör och tempodrivare gjorde Malmö 6-0 på några magiska minuter, hastigt och lustigt blev det match. Kristianstad kom förvisso tillbaka, ledde med fyra i paus. Men Tönnesen hade det goda omdömet att hålla fast vid förändringarna - dvs Månsson, Lönn och Roganovic på bänken (jämte fotskadade Linus Persson), Lindahl och Blickhammar på var sin sida om Petersen på planen. Djärvt coachat, bra betalt. Iögonfallande hur Fredrik Petersen höjde sin omgivning. Lindahl t ex. Bättre än på mycket, mycket länge. Pecikoza, inte minst. Involverad som icke tidigare denna säsong, fem mål från linjen i andra halvlek. Den ende som glömdes bort var Simon Nyberg i vänsterholken...och det var ju taskigt, nu när han äntligen fick speltid. Men. Ingen upprymdhet utan upprördhet. Jag tänker då på Kristianstadsspelaren Alexander Tatarintsev. En ung grabb, 2,08 lång, ny för säsongen. Hämtad från Ryssland på, får man anta, goda referenser. Värdera dessa går inte. Tatarintsev sitter på bänken match efter match. Längst ut för att liksom markera att inte ens ett pyttelitet inhopp kommer på fråga. Hur tänker Kristianstad där? Hur resonerar tränaren Ola Lindgren? Som i fjol då han brännmärkte Marcus Dahlin på liknande sätt? Samme Dahlin som nu är skyttekung i danska ligan. Jag råkade möta Tatarintsev's blick när han gick av planen ikväll. Killen såg så förbannat snäll ut, men också ledsen. Usch, det gjorde faktiskt ont i en åldrad mans hjärta. Hoppas han får en god jul - och en godare coach när Kristianstadäventyret är över.