Lagerquist famnar allt och alla

Famntag. Fasthållningar. Låsningar. Pratar jag brottning? Fel gissat. Jag försöker bara beskriva den handboll som Lugis Anna Lagerquist behärskar till fulländning - och som gjort henne till damlandslagets nya darling i det pågående Europamästerskapet. Ett slags antihjälte, om man så vill. Vackert är det ju inte, Lagerquist's försvarsspel. Inget som främjar elegansen eller höjer briljansen på själva sporten. Inget som driver finsmakaren till dreglande. Däremot kan det säkert driva motståndaren till vansinne. Och domarna till vanmakt. Vad är regelrätt och vad är regelvidrigt i Anna Lagerquist's handbollskonst? Hur många frikast kan man utdöma innan utvisning är befogad? Var går gränserna? Lagerquist är svårdömd, rasande smart och skicklig på det hon gör. I den defensiva delen. Anfallsmässigt fattas det fortfarande lite skärpa i avsluten, Lagerquist är s a s bättre på att förhindra mål än att göra mål. Ingen kan vara bäst på allt men få kan vara så nyttiga för ett lag som tuffa Anna för Sverige.