Tjugo mil till ett annat Sverige

Hemma efter fem dagar i Tingsryd. Plöjer igenom tidningarna, påminns om den sämre delen av dynamiken med Malmö. Morden, mordförsöken, skjutningarna. Inget nytt i nyhetsflödet, bara mer av samma. Kontrasten mot Tingsryd blir som alltid smått komisk. Eller djupt tragisk, beroende på livssyn. I Tingsryd är det långt mellan blåljusen, kan jag säga. Inte ett enda den här gången heller. Inga uppgörelser på torget, inget ordinärt mudder ens. Och faktiskt inte en polisuniform i sikte. Tjugo mil från Malmö men ett annat Sverige, en annan värld. Om man nu ska jämföra - vilket man förstås inte kan. Trehundratusen människor gör så klart skillnad. I Tingsryd bor alltså cirka tretusen på själva centralorten. Alla känner alla, åtminstone till utseendet. En utböling som jag betraktas lite nyfiket, typ utforskande. Skvallret är påtagligt, det märker man på Hyllan. Så kallas fiket en trappa upp på det klassiska varuhuset Börje's mitt i city. Där sitter gubbarna (ja, mest gubbar) och blickar ut över torget, initierat kommenterande i princip alla förbipasserande. Jämte senaste nytt från Taif, hockeyklubben som satt Tingsryd på sportkartan. Uttrycket livets gilla gång har liksom en helt egen innebörd här - och för en luttrad Malmöbo kan den kännas rätt skön att omfamna. Tillfälligtvis.