Det var en gång en friidrott...

Funderar på hur den väldokumenterade dopingproblematiken påverkar friidrotten i stort. Hur många barn/ungdomar går förlorade till mindre besudlade sporter? Hur många föräldrar tycker att pillerknapring - på ena eller andra sidan av det tillåtna - är en naturlig del av sunt idrottsutövande? Allmänintresset, vad händer med det? Tja, där kan jag gå till mig själv. Förr var jag en friidrottsslukare av rang, idag kollar jag lite förstrött och är mest bara misstänksam. Tror att det började med Ben Johnson, dessförinnan köpte man alla prestationer rakt av. T o m de östtyska. Och nästan de finska, på långdistanslöpning. Det fanns ingen dopingpolis, inga omfattande tester, inget ifrågasättande överhuvudtaget. Friidrott var ädel kamp på lika villkor, det fick man lära sig på jympan redan i småskolan. Trist när illusioner går i kras, när enstaka fall nu blivit till en diskussion huruvida hela länder ska uteslutas från OS pga utbredd och systematisk doping. Jag förstår alla mammor och pappor som hellre sätter sina telningar i t ex innebandyn. Men den sporten finns väl inte i Ryssland? Eller i Kenya? Eller i Etiopien?