Islänningar är vi allihopa

Somnade som svensk, vaknade som islänning. Skojar. Lite. För visst är vi islänningar nu, alla vi som älskar fotboll och snuvades på svenska framgångar i EM. Island är kvar, Island ger oss tröst, Island har vad Sverige en gång hade: Lars Lagerbäck som förbundskapten. Mannen, myten, mysteriet. Den coolaste bland coacher. Sitter mer än han står, slappar mer än han går. Klär inte upp sig som Hamrén, klär inte av sig som Löw. Ingen begriper hans storhet men alla erkänner den. Framförallt alla på Island. Lagerbäck är en jävel på resultat, det är bara att konstatera. Island i åttondel nu, mot England. Någonstans måste detta vara hans förtjänst, exakt hur mycket går inte att mäta. Men att Island, spelare för spelare, skulle ha ett bättre landslag än Sverige...nä, det är svårt att se. Tvärtom, snarare. Desto mer imponerande - och förbryllande - då med det faktiska utfallet. Hoppas Janne Andersson, kommande svensk förbundskapten, har nåt Lagerbäckts i sig, annars hotar ökenvandring. Säker är jag inte: Andersson är en erkänt skicklig klubblagstränare men det garanterar ingen succé på förbundskaptensposten. Om den kopplingen funnits hade Lars Lagerbäck aldrig blivit presidentkandidat på sagoön.