Detta obegripliga Island

Island-England 2-1. Det finns inte längre några ord för att beskriva den isländska framgångssagan i EM. Bara stum beundran och mållös förundran. Kvartsfinal nu. Mot värdnationen Frankrike. Vem vågar betta på fransk seger där? Vem vågar ta nånting för givet mot Larsur Lagerbäckssons outtröttliga krigare? England gjorde det nog, vi har precis sett hur det gick. Islands besynnerliga förmåga att göra motståndarlaget dåligt upprepar sig match efter match men kvällens uppvisning tog priset. England var inte ens dåligt. England var uruselt. Lamslaget. Chockat. Trots tidig ledning på straff - eller möjligen på grund av just detta. Premier League-stjärnorna inbillade sig kanske att Island skulle vika ner sig, bli en munsbit. De borde vetat bättre, kan man tycka. Kvitteringen kom per omgående och 2-1 kvarten senare. Pang, bom. Och plötsligt var det match på Islands villkor. Tät markering, krympta ytor, riv och slit och stök och bök och jävligt långa inkast som bästa anfallsvapen. Genomorganiserat, på ett gammeldags vis. Glänsande fotboll? Inte precis. Däremot effektiv. Av någon anledning som nog ingen riktigt begriper. Allra minst Rooney, Sturridge och Kane - för att nämna tre brittiska megastjärnor som förvandlades till mediokra medelmåttor i kvällens match.