Ur led är Dagen

Första Maj. Arbetarrörelsens dag. Vajande fanor, vackra paroller...vacklande intresse. Demonstrationsleden har tunnats ut på senare år, liksom i takt med att själva arbetarrörelsen också tunnats ut. Det finns inget Kockums längre, så att säga. Inga arbetsplatser av det slaget. Inga knegare som vill bära plakat. Ingen samhörighet i LO-kollektivet. Ingen gemensam fiende att bekämpa. Den gamla - Moderaterna, alias Högern - har ju t o m kapat varumärket: Arbetarpartiet. Förfinat till Nya Arbetarpartiet, för att markera skillnaden gentemot det stelnade originalet. Det är en politisk fräckhet bortom anständighetens gränser - men bara i ett historiskt perspektiv. I vår tid passerar det, mottages närmast med tacksamhet. Av den Nya Arbetarklassen. Dvs den välmående medelklassen. Individualisterna, uppkomlingarna, alla som klassrest från vänster till höger. Di som förr bar plakat en dag som denna. Nej, jag moraliserar inte över utvecklingen, det är bara som det låter. Men till Parken ska jag gå, nu om några timmar. Av respekt för traditionen.