Skavlan vs Åkesson

Sent omsider har jag sett Skavlans omdiskuterade tv-intervju med Jimmie Åkesson. Min reaktion: sympati för Åkesson. Missförstå mig rätt nu: jag har inte blivit Sverigedemokrat, kommer aldrig att bli. Partiets politiska affärsidé är och förblir för blå på djupet och för brun i kanterna för att någonsin kunna matcha min egen träffbild av verkligheten. Men med det sagt tycker jag att även Jimmie Åkesson bör behandlas och bemötas utifrån ett medmänskligt perspektiv. Skavlan väljer en annan väg. Den hårda, utstuderat elaka. Mjuka, lismande, frågor i början. Fräna, allt ettrigare, frågor mot slutet. Nya utan att invänta svar...men inga nyheter, bara gammal skåpmat om redan kända SD-skandaler. Och visst, en Åkesson vid sunda vätskor hade kanske förtjänat ytterligare en intervju av det här slaget. Men det vi ser nu är en partiledare tydligt märkt av medicinering och lång sjukskrivning, vid intervjutillfället fortfarande inte tillbaka i tjänst. Var det Jimmie Åkessons eget val att tillkännage sin stundande comeback just hos "mysputten" Skavlan kunde det knappast bli så mycket omysigare. Snacka om att stiga upp ur askan och kliva rätt in i elden. Nej, jag gillar inte sånt, oavsett vem det drabbar. Å andra sidan blir väl effekten den vanliga: SD ökar i opinionen. Trampa på "lille missförstådde Jimmie", aja baja Skavlan.