Tappert Sverige, skickligare Norge

Norge-Sverige 29-25. Skicklighet slår tapperhet. Norge var helt enkelt bättre. På alla positioner, i spelets alla delar. Okej, en svensk spelare hade kunnat konkurrera om en plats i det norska laget. Isabelle Gulldén. Ingen annan. Torstensson och Odén hade på tok för hög felprocent, mittsexorna gömde sig och blev mållösa, målvakterna kom inte upp i nivå den här gången heller. Ändå bara fyra mål back, ingen förnedrande utklassning. Viljan och stoltheten fanns där, Sverige sålde sig dyrt. Mer kan man inte begära. Men Norge imponerar. Många nya spelare jämfört med senaste mästerskapet utan att det gör någon skillnad. Modellen är samma: högt tempo, vassa kanter, tajt försvarsspel, blixtrande omställningar. Det kollektiva självförtroendet verkar också vara samma: helt orubbligt. Och så är "världens bästa" Heidi Löke kvar, lika bra som nånsin i mittsexpositionen. Av de nya stjärnskotten lyser det allra mest om kraftpaketet Nora Mörk på högernio...just där är skillnaden kanske som störst gentemot Sverige. Odén och Anna-Maria Johansson i all ära, båda har sina förtjänster, men Mörk's handbollsregister matchar de inte. Dagens enskilt bästa spelare fanns dock inte i den här semifinalen, utan i den andra mellan Spanien och Montenegro. Att spanjorskorna något överraskande kunde vinna med 19-18 berodde nästan uteslutande på Silvia Navarros makalösa målvaktsspel. Över 50 i räddningsprocent i en EM-semi, då förtjänar man final. Och är hon lika fenomenal där kan Norge få problem, den saken är klar. Bronsmatchen tror jag Sverige har en hygglig chans att vinna. Montenegriserna är nog lite tilltufsade mentalt efter Spanienmatchen.