Frankrike i särklass

Frankrike-Danmark 41-32. Jaha. Då sitter man i klistret. Jag hade ju mer eller mindre lovat att Danmark skulle vinna EM. I god tro förvisso, men det är inte mycket till tröst när allt går åt fanders. Får nog passa mig nu: snart tippar jag lika uselt som de riktiga experterna. Axnér i tv t ex. Han tippade Kroatien i bronsmatchen och Danmark i finalen. Där sket det sig dubbelt. Men seriöst. Frankrike var fruktansvärt bra när det verkligen gällde, Danmark kunde inte ens ge dem en kamp. Den förväntade finaldramatiken övergick snabbt i ett enda spänningsmoment. Ett udda: skulle Frankrike undgå att göra mål i något anfall överhuvudtaget? Danmark var ju bokstavligt talat försvarslöst och kunde lika gärna hängt en handduk på målvaktsribban. Alla bollar visslade in, målvakterna tog i princip ingenting. 23 franska mål redan i första halvlek, 16 danska. Osannolika siffror. Andra halvlek blev obetydligt annorlunda. Frankrike gjorde mål efter behag och defilerade mot guldet, Danmark var tappert men ohjälpligt tillplattat. Mikkel Hansen undantagen, han ensam höll fransk klass matchen igenom. En som man nästan tyckte synd om var målvakten Niklas Landin. Normalt en fantom, här en alldeles vanlig människa. Men ingen skugga: det franska precisionsskyttet var liksom inte gjort för målvaktsräddningar. Ett värdigare mästarlag får man leta efter, den saken är klar. Med det konstaterandet avslutar jag mina utläggningar om EM-handbollen. Hög tid att doppa tårna i en klisterburk.