HK kämpade ner Bajen

HK Malmö-Hammarby 27-25. Sista hemmamatchen för året - och då tog HK fram specialvapnet: den patenterade viljan. Det ville till. Hammarby är ett svårslaget lag, rätt udda jämfört med alla andra. Det extremt utgrupperade försvarsspelet, de hypersnabba omställningarna, den konsekvent genomförda spelidén; allt sammantaget ger Bajen en helt egen profil i elitserien. Till och med i entrén till match skiljer laget ut sig: Hammarby går in på banan, alla andra springer. Essen i leken heter Dolck, Hanisch och Pujol - och det brukar räcka långt. Kunde det gjort ikväll också, marginalerna var små. Men HK:s andra halvlek imponerade, framförallt försvarsmässigt. Danske Koch-Hansen drog ett tungt lass där - och ett ännu tyngre framåt. Tio mål hann han med, nån råskytt av den kalibern fanns inte i Hammarby. Egentligen hade hemmalaget två tiomålsskyttar, den andre var Mirsad Pecikoza. Att han bokfördes för endast sju mål berodde på för tidiga frikastsignaler vid tre tillfällen. Ingen skugga på domarna dock. Matchen var skitig och lite rörig, fylld av fiftyfiftysituationer. Allt annat än lättdömd, får man nog säga. Fast när var handbollen lättdömd? På 50-talet möjligen. Då när matcherna slutade typ 14-12 och ordet tempo knappt var uppfunnet. Roligare nu, tycker i alla fall jag.