Expert i extas

Såg Sveriges handbollsdamer på tv igår kväll. Upplevelsen var blandad: bitvis njutbar, konstant plågsam. Det bitvis njutbara stod spelarna för. Matchen mot Slovakien var förvisso betydelselös men bra handboll är bra handboll - och sådan bjöd alltså Sverige på, av och till. Det plågsamma var att höra expertkommentatorn Claes Hellgren. Ja, jag vet att detta är som att svära i kyrkan. Hellgren är liksom untouchable i handbollskretsar, höjd över allt ifrågasättande. Vad Hellgren säger är rätt, punkt. Hans cv är bedövande: en gång i tiden landslagsmålvakt, sedan tränare, instruktör, pedagog, personlig coach, föreläsare, krönikör...stick det den som kan. Men gör allt detta honom lämplig som expertkommentator i tv? Efter gårdagens match frestas jag svara: nej, snarare tvärtom. Hellgren är för insyltad. Känner spelarna, är eller har varit personlig coach för flera av dem, nämner vissa endast vid förnamn under sändning, låter sig imponeras ungefär som en stolt förälder över de egna barnen. Personligen tycker jag inte att en expertkommentator ska vara sån. Jag vill ha kritisk analys, ris & ros, framförallt ett tydligt markerat oberoende. Gärna lite naturlig entusiasm också - men inte som igår. Herregud, Claes Hellgren måste ha tömt hela superlativförrådet. Var det inte "fantastiskt" så var det "otroligt" eller "kolla på Linnéa, vilket skott alltså". Varvat med ett otal förtjusta hummanden över allt och inget. Oavbrutet, i sextio minuter. Hallå, det var en träningsmatch. Mot mediokert motstånd.