måndag 25 maj 2009

Självmål utan motstycke

Gårdagens snackis: Expressens osannolika självmål, vad annars? En reporter som inte känner igen landets LO-ordförande, en fotograf som uppenbarligen inte heller gör det. Fast värre ändå: en tidningsredaktion som låter allt passera, som inte klarar av att identifiera bytet för sin egen drevjournalistik.
Eller?
Här gnager en misstanke. Ja, om insiderbrott alltså.

Säg att ett antal medarbetare på Expressen inte alls gillar drevet mot Wanja Lundby-Wedin. Att de tvärtom tycker att tidningen gått för långt, sjunkit för lågt. Att de faktiskt känner skam över att behöva räknas in i mobben.
Hur lätt är det då inte att iscensätta en kupp som denna? För att flytta fokus, menar jag. Från ”skandal” till skandal, så att säga. Äkta desperation känner sällan gränser, ädla syften föder ofta kreativa lösningar.
Skojar. Så väl är det inte här.
Vad vi ser är ren jävla okunskap. I sitt slag häpnadsväckande – fast ändå inte. Den som tror att journalister vet bättre och mer än alla andra har gått vilse i pannkakan. De flesta journalister är precis som du och jag. Kan skilja på rätt och fel, på groda och anka. Men inte nödvändigtvis på en LO-boss och en dam i mängden, eller för den delen på Zlatan och en korplirare vilken som helst.
Allt har med intresse att göra. Alternativt brist på intresse.

Själv erinrar jag mig morgontidningskollegan som på 1970-talet skulle redigera Ettan och fick i uppdrag att beställa en Bosse Larsson-bild från arkivet. Fotbolls-Larsson alltså, MFF-ikonen. Men se, detta hade inte kollegan en susning om. Den enda Bosse Larsson hon kände till var han, allsångsledaren på Skansen. Vilket följdriktigt färgade hennes beställning.
Nu avvärjdes förvisso det missödet innan tidningen gick i press. På den tiden fanns korrekturläsare, sidgranskning, kolleger som brydde sig. Befolkade redaktioner, inte slimmade som idag.
Fel blev det förstås lik förbannat, då och då. Smärre fel att fnissa åt, medelstora fel att sucka över. Rättelser och ursäkter. Inget märkligt eller särskilt dramatiskt, bara normalt tidningsliv.
Ljusår från modern Expressenklass.

S E

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar