Ve och fasa, spott och spe...

54-26. I handboll. På elitnivå. I ett prestigeladdat kommunderby.
Först trodde jag att legendariske Tryckfels-Nisse varit i farten, men efter att ha kollat runt riktigt grundligt inser jag nu att siffrorna stämmer. Hästö vann verkligen över IFK Karlskrona i allsvenskan med, ve och fasa, 54-26.
”Mitt” IFK Karlskrona.

Förlusten i sig kan jag ta, den var alldeles väntad. Har man förlorat samtliga tjugo matcher i serien finns ju inte mycket som talar för ett trendbrott i den 21:a.
Men siffrorna.
Jag vet inte om IFK spelade utan målvakt. Eller utan försvar. Eller utan moral. Jag vill nog inte veta heller.
Vad man kan undra över är ansvarsfrågan. Vem eller vilka i IFK Karlskrona tog beslutet att INTE dra sig ur allsvenskan redan innan den startade? Vem eller vilka i ledningen trodde på fullt allvar att laget skulle bli något annat än tidernas värsta slagpåse i näst högsta serien? Läget var ju känt i god tid: spelarflykten, pengakrisen, allt.
Kvar fanns några halvambitiösa hobbyspelare plus ett antal ungdomar med mer vilja än talang.

Att låta den spillran till lag ta upp en plats i allsvenskan är inte bara att spotta på det egna en gång så stolta klubbmärket. Det är också att spotta på oss, IFK:s sista supporters.
Om det nu finns fler än jag.

S E