Kollar man spansk ligafotboll på TV4 Sport om helgerna är det lätt att se: Barcelona är ett fantastiskt lag som vinner match efter match efter match - nitton raka nu, tror jag. Och som det kramas efter varenda jävla mål…1-0 eller 5-0, samma orgie.
Det var det jag tänkte komma till. Kramandet i Barcelona.
Är det rörande eller störande? Äkta eller falskt? Finns det något slags baktanke, typ kolla på oss hur kul vi har ihop, kolla hur vi håller av och om varann mycket mer än andra lag. Och kolla hur vi liksom i förbifarten lyckas fördröja avsparken för er, arma motståndare.
Å andra sidan. Varför skulle Barcelona vilja fördröja avspark, det innebär ju bara förlorad tid och kanske en kram mindre.
Men lite misstänksam är jag allt. Lite.
Kan elva man verkligen dyrka varandra till den milda grad att kollektivt kramkalas bryter ut helt spontant efter varje mål? Är det verkligen så kul att bli utbytt att ersättaren måste omfamnas innan han får göra entré på planen? Finns personliga schismer och stora egon bara i andra klubbar?
Är FC Barcelona föreningen för inbördes beundran alldeles på riktigt?
Eller är alltihop ett spel för gallerierna? En väl inövad medgångsreflex? Endast stjärnorna vet…
Hursomhelst. I inget annat lag kramas spelarna lika länge, ofta och omsorgsfullt som i Barcelona. I inget annat lag spelas vackrare fotboll.
För tillfället alltså.
Förr eller senare förlorar även Barcelona en match eller två. Och då, först då, prövas äktheten i ”lyckliga familjen”.
Skall bli spännande att se.
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar