Irsta Västerås var det återstående hotet mot HIF Karlskronas kvalplats till handbollsligan. Inte längre. HIF vann det inbördes mötet igår med 22-17. Avslöjande målsnålt: HIF är fortsatt decimerat pga positiva coronatester, och bland de drabbade finns ett par av lagets främsta distansskyttar. Däremot är målvaktssidan intakt. En god och kanske helt utslagsgivande tröst i bedrövelsen. HIF Karlskrona har lyxen att kunna växla mellan Uros Tomic och Hayder Al Khafadji i buren, båda med en högstanivå bortom det ”allsvenskt normala”. Oftast är det Tomic som går före, men igår var det Al Khafadji som hade dagsformen. 17 insläppta säger allt. Så få bollar har nog ingen Karlskronamålvakt behövt rota ur kassen sen IFK-legenden Ove Bark’s glansdagar på 1950-talet.
*. *. *
På den tiden var Hästö IF (dagens HIF Karlskrona) en i mängden av småklubbar i ”staun”. Vill minnas att det fanns åtminstone en handfull. Under de två bästa alltså. IFK i högsta serien, KA2 i näst högsta. Pantarholmen, Långö, KBK, KFUM, Flottan...och så Hästö då. Se där, sex stycken kommer jag på, alla i dåvarande division 3 Blekingeserien. En av de mest omsusade ungdomstalangerna vid den här tiden tillhörde dock just Hästö IF. Ingemar Ganneby hette han. Vänsterhänt, spelbegåvad på det lite tidstypiska sättet. Elegant, mjuk, snabb, teknisk. Ganska kort i rocken med dagens handbollsmått mätt, men förr lades ingen direkt vikt kring fysiska företräden. Alla bara väntade på att IFK skulle fånga in grabben. Så blev det aldrig. När Ganneby lämnade stan i början av 60-talet var det Vikingarna i Helsingborg som lockade. Kanske för att IFK åkt ur högsta serien och mist sitt attraktionsvärde.
*. *. *
Sen dess har det runnit mycket vatten under Långöbron. Småklubbarna är borta, KA2 ett avlägset minne. IFK kämpar på, f n i coronapausade division 1. Men sedan länge är Hästö IF, alias HIF Karlskrona, störst och bäst i den forna handbollsstaden. Det såg man inte komma, då när det begav sig. Som gammal IFK-vän är jag inte nämnvärt störd av nyordningen. Var tid har sitt, det vore ju förfärligt om precis allt förblev sig likt. Jag gläds med klubben som i min egen ungdom var en typisk liten outsider, dömd till onsdagsmatcher på Sjömansskolan. Jo, så var det: tre division 3-matcher i rak följd varje onsdagskväll. Från 18.00 och framåt. Jag hängde där troget, svårt handbollsbiten redan då. Spelade inte Hästö i orange tröjor förresten? Har för mig det. Idag är det gult och svart som gäller, inte ens en klubbdress är helig. Lycka till nu i kvalet HIF Karlskrona. Otroligt starkt under rådande omständigheter bara att ta sig dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar