Jag har provat munskydd. Inte av fri vilja, snarare nödd och tvungen. Kryssar man Ystad-Swinoujsie är det så numera: polska bestämmelser trumfar svenska, det är bara att gilla läget. Eller också inte. Jag tyckte ärligt talat munskyddet var påfrestande. Varmt, obekvämt, bitvis kvävande. Lite lågbudget över hela grejen faktiskt. Munskyddet kostar fem zloty - tolv spänn - och inhandlas över disk i färjans reception. Ingen kommer undan, alla måste ha. Svårt att uppbåda någon känsla av mirakelkur inför en tygbit som mest av allt liknar en ordinär servett. Själv försökte jag mygla vid något tillfälle men blev omedelbart tillsagd av en vakt. ”Mask” röt han och pekade upp mot näsa/mun - klart störd av att jag just då hade ”servetten” under hakan. Inte illa ment, jag ville bara ha luft. Vilket man i och för sig kunde få på soldäcket. Där var det okay att vistas utan munskydd. Liksom i restaurangen, tack och lov. Äta & dricka på ett naturligt sätt hade varit marigt annars - och äta & dricka bör man på Polenfärjan. Köket är förstklassigt, priserna smått sensationella. Tre snapsar och en stor stark för hundringen. Till exempel. Men jag led lite med personalen. Inte pga eventuella brister i arbetsmiljö eller lönesättning - sånt vet jag ingenting om - men för munskyddet. Servicejobba bakom en mask kan inte vara kul. Tänkte jag vid tredje nubben och la en extra dusör i dricks. Fascinerande egentligen. Blott ett stycke hav skiljer Sverige från Polen - men i synen på corona verkar det vara en hel ocean. Leve Anders Tegnell, törs man säga det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar